Albert Bierstadt
Albert Bierstadt's Oil Paintings
Albert Bierstadt Museum
Jan 8, 1830 - Feb 18, 1902. German-American painter.

About Us
email

90,680 paintings total now
Toll Free: 1-877-240-4507

  

Bierstadt.org, welcome & enjoy!
Albert Bierstadt.org
 

Abraham van Beijeren
Abraham van Beijeren. Fruits (17th century). Kaluga Art Museum.

ID: 77751

Abraham van Beijeren Abraham van Beijeren. Fruits (17th century). Kaluga Art Museum.
Go Back!



Abraham van Beijeren Abraham van Beijeren. Fruits (17th century). Kaluga Art Museum.


Go Back!


 

Abraham van Beijeren

(ca. 1620 - March 1690) was a Dutch Baroque era painter. He was little regarded in his day but is now considered one of the greatest of still-life painters. Van Beijeren (alternatively spelled "Beyeren") lived in a succession of Dutch towns. Born in The Hague, the artist also lived in Delft, Amsterdam, Alkmaar and Gouda. In 1678 he settled in Rotterdam, where he died in 1690.   Related Paintings of Abraham van Beijeren :. | Still life | Silver Seascape | Still life with fruit, roast, silver- and glassware, porcelain and columbine cup on a dark tablecloth with white serviette. | Grosses Stilleben mit Hummer | Banquet still life |
Related Artists:
martin mijtens d.a
Martin Mijtens d.ä., Martin Meytens, Martin Mytens, född 1648 i Haag, Holland, död 1736 i Stockholm och begravd i Maria Kyrkan, nederländsk konstnär. Far till Martin Mijtens d.y. och son till porträttmålaren Isaac Mijtens. Mijtens kom till Stockholm före eller under år 1677 och fann där ett så tacksamt fält för sin konst, att han beslöt stanna och 1681 satte han bo. Av hans första verk finns prov i Vibyholms och andra samlingar. De visar, att han hade en fin pensel, behaglig, varm, fastän tunn färg samt livlig och karakteristisk uppfattning av de skildrade. Med sina gråaktiga fonder, de ofta gulbruna draperierna och den enkla, naiva framställningen bildar Mijtens vid denna tid en bestämd motsats till David Klöcker Ehrenstrahl. Men dennes anseende och den gunst hans målningssätt vunnit var så stora, att även Mijtens måste böja sig. Så småningom blir hans bilder något anspråksfullare och djärvare, åtbörder och minspel kraftigare, bisakerna rikare, tonen i det hela mer högstämd, utan att personligheten försummas eller återgivningen av hudfärg överger den varma, åt gult dragande hållningen. Många bilder från denna hans andra period, som ungefär omfattar åren 1685- 1700, finns på Skoklosters slott, där Nils Bielke och hans grevinna, Eva Horn (i landskap), hör till mästarens bästa målningar, och på Vibyholm, i Uppsala (professor Schwedes porträtt i Uppsala museum och Olof Rudbeck d.ä.:s förträffliga bild, 1696, i medicinska fakultetens sessionsrum), i Hammers samling och på inte så få andra ställen. Konstnärens vana att högst sällan signera har gjort, att bilderna från dessa år ofta har blandats ihop med Ehrenstrahls och gått under den senares namn. Säkra skiljetecken är emellertid draperierna, som hos Mijtens saknar stil och ofta verkar tämligen slappt tecknade, och även det livligare åtbördsspelet. Man vet, att Mijtens, trots sin medtävlares anseende, var mycket eftersökt som porträttmålare och samlade förmögenhet på sin konst, så att han kunde bl.a. förvärva ett ej obetydligt konstgalleri. Han var även alltifrån 1692 och ganska länge kyrkoråd i den lilla holländska församlingen i Stockholm. 1697 och 1701 företog han resor till hembygden, den förra gången åtföljd av sin unge lärjunge Lucas von Breda. Utom denne ej obetydande konstnär utbildade Mijtens även sin son , som under det i Tyskland antagna namnet van Meytens berömde målaren (se denne), samt G. de Marees och möjligen flera. Man kan säga att omkring år 1700 vidtog Mijtens tredje maner. Karnationen får en dragning åt rött, som slutligen blir nästan stötande (t. ex. i Fabritius och prins Alexander av Georgiens porträtt på Gripsholms slott), teckningen vårdslösas mer, och de granna röda eller djupblå draperierna är stillösare och hårdare målade än förr. Dock lever ännu inte litet av den forna kraften i karaktärsteckningen, och anordningen bibehåller i mycket den förra prydligheten. Även denna hans nedgång finnes ej sällan företrädd i svenska samlingar. Märkligt är ett självporträtt (nu på Fånö i Uppland), emedan det enligt sägnen skall vara målat på hans höga ålderdom och under sinnessvaghet (om denna vet man för övrigt inget). Utom måleriet idkade han även gravyr samt utförde ett porträtt af Karl XI i svart maner och möjligen ett par andra blad i samma art (Gustaf Adolf de la Gardie, Georg Stiernhielm). Mijtens skall, enligt gammal uppgift, ha avlidit i Stockholm 1736; enligt en urkund levde han ännu i juli 1730. Hans målningssamling såldes av hans arvingar till preussiske överstemarskalken greve Gotter och kom inte långt därefter till storhertigen af Werttemberg. Carl Gustaf Tessin, som tycks ha hyst mycken ringaktning för Mijtens omtalar dock, att denna samling på sin tid ansågs som den enda framstående i riket (utom grefve Johan Gabriel Stenbocks). Att Carl Gustaf Tessin vid samma tillfälle kallar Mijtens "en gammal färgskämmare" och även annars talar illa om hans konst, tycks visa att Mijtens vid mitten af 1700-talet var fullkomligt bortglömd, åtminstone sådan han varit under sin bästa tid. Sedan finns han ej heller mycket omtalad. Först genom konstföreningens utställning 1841 och Nils Arfwidssons anmälan av honom i Frey återupptäcktes han; och man fann då, att Sverige i honom ägt en konstnär av sådan betydelse, att han kan mäta sig även med våra största mästare. Hans inflytande på den svenska konstens fortbildning blev dock ej särskilt stort. David Klöcker Ehrenstrahl och David von Krafft ställer honom i det avseendet fullkomligt i skuggan.
Francesco Salviati
Italian 1510-1563 Francesco Salviati Gallery
Daniel Mijtens
(Delft, c. 1590 - The Hague, 1647/48), known in England as Daniel Mytens the Elder, was a Dutch portrait painter who spent the central years of his career working in England. He was born in Delft into a family of artists and trained in The Hague, possibly in the studio of Van Mierevelt. He was the nephew of the painter Aert Mijtens, the older brother of the painter Isaac Mijtens, and the father of the painter Daniel Mijtens the Younger. No known work survives from his first Dutch period. By 1618, he had moved to London where his initial patron was the leading art collector Thomas Howard, 21st Earl of Arundel. Mijtens painted the Earl and his Countess, and was soon commissioned to paint King James I and his son Charles, Prince of Wales. In 1625 he became painter to Charles I. After the prince's accession to the throne as Charles I in 1625 Mijtens produced such a large number of full length portraits of Charles I and his courtiers, including duplicates, that it is assumed that he had workshop assistance. Two of his finest portraits are of the same man, James Hamilton later 1st Duke of Hamilton, whom he painted as a seventeen year old in 1623 and again in 1629. Mijtens made visits to the Netherlands in 1626 and 1630, perhaps to study the latest developments in his field, more particularly the works of Rubens and Van Dyck. Mijtens introduced a new naturalism into the English court portrait, but after the arrival in England of the far more distinguished Anthony Van Dyck in 1632 he was superseded as the leading court portraitist, and around 1634 he appears to have returned to the Netherlands permanently. He subsequently worked primarily as an art dealer in The Hague, acquiring works for the Earl of Arundel among others. Only four paintings survive from this final period. Some of Mijtens' works are still owned by the Royal Family. Mitjens also made copies of old portraits of royal sitters including; James IV of Scotland, his wife Margaret Tudor, and Mary, Queen of Scots.






Albert Bierstadt
All the Albert Bierstadt's Oil Paintings




Supported by oil paintings and picture frames 



Copyright Reserved