Albert Bierstadt
Albert Bierstadt's Oil Paintings
Albert Bierstadt Museum
Jan 8, 1830 - Feb 18, 1902. German-American painter.

About Us
email

90,680 paintings total now
Toll Free: 1-877-240-4507

  

Bierstadt.org, welcome & enjoy!
Albert Bierstadt.org
 

Albert Bierstadt
Wooded Landscape

ID: 02508

Albert Bierstadt Wooded Landscape
Go Back!



Albert Bierstadt Wooded Landscape


Go Back!


 

Albert Bierstadt

German-born American Hudson River School Painter, 1830-1902 Bierstadt was born in Solingen, Germany. His family moved to New Bedford, Massachusetts, in 1833. He studied painting with the members of the D??sseldorf School in D??sseldorf, Germany from 1853 to 1857. He taught drawing and painting briefly before devoting himself to painting. Bierstadt began making paintings in New England and upstate New York. In 1859, he traveled westward in the company of a Land Surveyor for the U.S. government, returning with sketches that would result in numerous finished paintings. In 1863 he returned west again, in the company of the author Fitz Hugh Ludlow, whose wife he would later marry. He continued to visit the American West throughout his career. Though his paintings sold for princely sums, Bierstadt was not held in particularly high esteem by critics of his day. His use of uncommonly large canvases was thought to be an egotistical indulgence, as his paintings would invariably dwarf those of his contemporaries when they were displayed together. The romanticism evident in his choices of subject and in his use of light was felt to be excessive by contemporary critics. His paintings emphasized atmospheric elements like fog, clouds and mist to accentuate and complement the feel of his work. Bierstadt sometimes changed details of the landscape to inspire awe. The colors he used are also not always true. He painted what he believed is the way things should be: water is ultramarine, vegetation is lush and green, etc. The shift from foreground to background was very dramatic and there was almost no middle distance Nonetheless, his paintings remain popular. He was a prolific artist, having completed over 500 (possibly as many as 4000) paintings during his lifetime, most of which have survived. Many are scattered through museums around the United States. Prints are available commercially for many. Original paintings themselves do occasionally come up for sale, at ever increasing prices.  Related Paintings of Albert Bierstadt :. | View of Chimney Rock, Ogalillalh Sioux Village in Foreground | Last of the Buffalo | Albert Bierstadt Call Of The Wild | Rocky Mountains | Evening Glow at Lake Louise, Rocky Mountains, Canada |
Related Artists:
martin mijtens d.a
Martin Mijtens d.ä., Martin Meytens, Martin Mytens, född 1648 i Haag, Holland, död 1736 i Stockholm och begravd i Maria Kyrkan, nederländsk konstnär. Far till Martin Mijtens d.y. och son till porträttmålaren Isaac Mijtens. Mijtens kom till Stockholm före eller under år 1677 och fann där ett så tacksamt fält för sin konst, att han beslöt stanna och 1681 satte han bo. Av hans första verk finns prov i Vibyholms och andra samlingar. De visar, att han hade en fin pensel, behaglig, varm, fastän tunn färg samt livlig och karakteristisk uppfattning av de skildrade. Med sina gråaktiga fonder, de ofta gulbruna draperierna och den enkla, naiva framställningen bildar Mijtens vid denna tid en bestämd motsats till David Klöcker Ehrenstrahl. Men dennes anseende och den gunst hans målningssätt vunnit var så stora, att även Mijtens måste böja sig. Så småningom blir hans bilder något anspråksfullare och djärvare, åtbörder och minspel kraftigare, bisakerna rikare, tonen i det hela mer högstämd, utan att personligheten försummas eller återgivningen av hudfärg överger den varma, åt gult dragande hållningen. Många bilder från denna hans andra period, som ungefär omfattar åren 1685- 1700, finns på Skoklosters slott, där Nils Bielke och hans grevinna, Eva Horn (i landskap), hör till mästarens bästa målningar, och på Vibyholm, i Uppsala (professor Schwedes porträtt i Uppsala museum och Olof Rudbeck d.ä.:s förträffliga bild, 1696, i medicinska fakultetens sessionsrum), i Hammers samling och på inte så få andra ställen. Konstnärens vana att högst sällan signera har gjort, att bilderna från dessa år ofta har blandats ihop med Ehrenstrahls och gått under den senares namn. Säkra skiljetecken är emellertid draperierna, som hos Mijtens saknar stil och ofta verkar tämligen slappt tecknade, och även det livligare åtbördsspelet. Man vet, att Mijtens, trots sin medtävlares anseende, var mycket eftersökt som porträttmålare och samlade förmögenhet på sin konst, så att han kunde bl.a. förvärva ett ej obetydligt konstgalleri. Han var även alltifrån 1692 och ganska länge kyrkoråd i den lilla holländska församlingen i Stockholm. 1697 och 1701 företog han resor till hembygden, den förra gången åtföljd av sin unge lärjunge Lucas von Breda. Utom denne ej obetydande konstnär utbildade Mijtens även sin son , som under det i Tyskland antagna namnet van Meytens berömde målaren (se denne), samt G. de Marees och möjligen flera. Man kan säga att omkring år 1700 vidtog Mijtens tredje maner. Karnationen får en dragning åt rött, som slutligen blir nästan stötande (t. ex. i Fabritius och prins Alexander av Georgiens porträtt på Gripsholms slott), teckningen vårdslösas mer, och de granna röda eller djupblå draperierna är stillösare och hårdare målade än förr. Dock lever ännu inte litet av den forna kraften i karaktärsteckningen, och anordningen bibehåller i mycket den förra prydligheten. Även denna hans nedgång finnes ej sällan företrädd i svenska samlingar. Märkligt är ett självporträtt (nu på Fånö i Uppland), emedan det enligt sägnen skall vara målat på hans höga ålderdom och under sinnessvaghet (om denna vet man för övrigt inget). Utom måleriet idkade han även gravyr samt utförde ett porträtt af Karl XI i svart maner och möjligen ett par andra blad i samma art (Gustaf Adolf de la Gardie, Georg Stiernhielm). Mijtens skall, enligt gammal uppgift, ha avlidit i Stockholm 1736; enligt en urkund levde han ännu i juli 1730. Hans målningssamling såldes av hans arvingar till preussiske överstemarskalken greve Gotter och kom inte långt därefter till storhertigen af Werttemberg. Carl Gustaf Tessin, som tycks ha hyst mycken ringaktning för Mijtens omtalar dock, att denna samling på sin tid ansågs som den enda framstående i riket (utom grefve Johan Gabriel Stenbocks). Att Carl Gustaf Tessin vid samma tillfälle kallar Mijtens "en gammal färgskämmare" och även annars talar illa om hans konst, tycks visa att Mijtens vid mitten af 1700-talet var fullkomligt bortglömd, åtminstone sådan han varit under sin bästa tid. Sedan finns han ej heller mycket omtalad. Först genom konstföreningens utställning 1841 och Nils Arfwidssons anmälan av honom i Frey återupptäcktes han; och man fann då, att Sverige i honom ägt en konstnär av sådan betydelse, att han kan mäta sig även med våra största mästare. Hans inflytande på den svenska konstens fortbildning blev dock ej särskilt stort. David Klöcker Ehrenstrahl och David von Krafft ställer honom i det avseendet fullkomligt i skuggan.
JANSSENS, Jan
Flemish painter (b. 1590, Ghent, d. after 1650, ?) Flemish painter, active also in Italy. He became a master in the painters' guild of his native Ghent in 1621, but before that he spent considerable time in Italy, particularly Rome, where he is documented in 1619 and 1620. There he became associated with the international Caravaggesque movement and was especially influenced by the paintings of the Utrecht Caravaggisti, such as Gerrit van Honthorst and Dirck van Baburen. Immediately after his return to Ghent, Janssens introduced the style of Caravaggio there. His altarpieces and other painted compositions with mercilessly realistic representations of biblical and hagiographic themes were particularly sought after for churches in and around Ghent. In these works Janssens achieved a high emotional impact by modelling the figures and objects with a strong light from a hidden source. Typical examples are the Christ Crowned with Thorns (1627; Ghent, St Peter) and the Martyrdom of St Barbara (Ghent, St Michael). Such paintings met the demand that sprang from the Counter-Reformation for strongly emotional representations of religious themes. Janssens also occasionally worked for a public that was more international in outlook, as is demonstrated by his Caritas Romana
tidemand
Tidemand kom vid 17 års ålder till Köpenhamns konstakademi, studerade där i fem år, tänkte sedan utbilda sig till historiemålare i Munchen, men valde i stället på en kamrats råd Dusseldorf till studieort och reste dit 1837. Han blev elev av Theodor Hildebrandt, men tog tidigare intryck av Carl Friedrich Lessings relativt realistiska historiemåleri. Hans första större målning behandlade ett svenskt ämne, Gustaf Vasa talar till dalkarlarna vid Mora (1841). Målningen inköptes av Rhens och Westfalens konstförening samt förskaffade Tidemand ett resestipendium från Norge och beställning på en altartavla till Vor Freisers kirke i Kristiania. Han reste sedan till Munchen och Italien, återvände till Norge på ett kort besök sommaren 1842, gjorde en studieresa i fjälltrakterna för att samla material till en påtänkt fosterländsk historiemålning, men kom nu till klarhet över sitt mål. Han ville, som han själv yttrat, skildra detta kraftiga naturfolks karaktär seder och vanor. Hans första tavla i detta syfte var Sagoberätterskan 1844, inköptes av drottning Josefina och förskaffade konstnären medlemskap av svenska konstakademien. Efter nya studieresor i Norge målade han Söndagskväll i Hardanger köptes av Oscar I, på slottet i Kristiania och Gudstjänst i en landskyrka. Han bosatte sig 1845 på allvar i Dusseldorf och vann snart ett namn genom de norska bondelivsbilderna. Samma år målade Tidemand i samarbete med Hans Fredrik Gude den romantiska Brudefärden i Hardanger. Revolutionsoroligheterna hade vid denna tid drivit de norske konstnärerna hem till Norge, och det såg ut, som skulle konsten nu bli rotfäst i hemlandet. Impulsen till en nationell konst gavs, men då lugn åter inträdde, återvände konstnärerna till utlandet. Under de närmaste åren målade Tidemand för det av Oscar I uppförda lilla lustslottet Oskarshal, som pryddes av uteslutande norska konstverk, serien Norskt bondeliv. Hans sista arbete var förstudier till en aldrig utförd historiemålning, Kristian IV grundlägger Kristiania, beställd av Oscar II. Tidemand skapade även tre altartavlor. I samarbete med Gude målade han Afton på Kröderen (1849), Ljustring (1850), Likfärd på Sognefjorden (1853), Fiskare i fara (1859), med Sophus Jacobsen Lappar på renjakt (1873) och med Morten M??ller Sinclairs landstigning i Romsdalen (1875). Han blev av sin samtid hyllad som Norges främsta representativa konstnär. Hans betydelse ligger i att han i sin konst gav uttryck åt det nationella uppvaknandet i sitt hemland. På samma gång föreställde han det norska folket för den stora allmänheten i utlandet. I Tyskland betraktades han som en av de främsta representanter i samtidens konst. Han fick många utmärkelser såväl i Tyskland som i Paris och i England, och hans arbeten såldes till höga pris. Sina mest omtyckta målningar upprepade han med tillhjälp av flera medhjälpare gång på gång, några i ända till 12 exemplar. Många av hans arbeten är återgivna i kopparstick och litografi. L. Dietrichson utgav Adolph Tidemand, hans liv og hans værker (2 delar, 1878-79).






Albert Bierstadt
All the Albert Bierstadt's Oil Paintings




Supported by oil paintings and picture frames 



Copyright Reserved