född 2 november 1858, död i december 1932, var en svensk idealistisk konstnär. Krouthen föddes i Linköping och var son till handlaren Conrad Krouthen och Hilda Åberg. Släkten Krouthen kom från Norrköping och flera generationer hade arbetat som tenngjutare. Familjenamnet Krut ändrades genom att varubeteckningen Krut-tenn förfranskades till Krouthen. Conrad Krouthen kom till Linköping 1850 och startade en manufakturaffär vid Stora torget. Affären gick bra och 1857 kunde han gifta sig med sömmerskan Hilda Åberg. Krouthen kunde växa upp i ett välmående hem och han fick börja skolan på läroverket i Linköping. Vid 14 års ålder slutade han skolan och började arbeta åt fotografen och målaren Svante Leonard Rydholm som hade en atelje vid St. Larsplan. Krouthen fick lära sig grunderna i både målning och fotografering och vid 16 års ålder började han på Konstakademiens principskola i Stockholm 1875. Den treåriga utbildningen innebar att eleverna fick lära sig att rita av klot och profiler, djur och växter. Efter de tre åren fick Krouthen fortsätta vid akademin. I kursen "Lägre antiken" fick eleverna rita av gipsmodeller, i "Högre antiken" teckna efter levande model och i "Landskapsskolan" fick eleverna måla landskap. Under studietiden sökte sig många elever utanför skolan och Krouthen lärde känna konstnären Edvard Perseus. Perseus var kritisk till utbildningen på akademin och tog med sina elever bland annat till Mariefred och Gripsholms slott för att måla av naturen.  Related Paintings of johan krouthen :. | flicka klattrar over statta | var i tradgarden | hons pa ladugardsbacken | gotlansk strand, | Vallflicka i sommarlandskap |
Related Artists:
Samuel J.Reader
1853-1914
Moscher, Jacob van
Dutch Baroque Era Painter, 1615-1655
Henry Wallis
British 1830-1916 1916). English painter, writer and collector. He first studied at F. S. Cary academy and in 1848 entered the Royal Academy Schools, London. He is also thought to have trained in Paris at some time in the late 1840s or early 1850s, first in Charles Gleyre atelier and subsequently at the Ecole des Beaux-Arts. He specialized in portraits of literary figures and scenes from the lives of past writers, as in Dr Johnson at Cave, the Publisher (1854; untraced). His first great success was the Death of Chatterton (London, Tate), which he exhibited at the Royal Academy in 1856. The impoverished late 18th-century poet Thomas Chatterton, who while still in his teens had poisoned himself in despair, was a romantic hero for many young and struggling artists in Wallis day. He depicted the poet dead in his London garret, the floor strewn with torn fragments of manuscript and, tellingly, an empty phial near his hand. The painting was universally praised, not least by John Ruskin who described it as faultless and wonderful, advising visitors to examine it well, inch by inch. Although Wallis was only loosely connected with the Pre-Raphaelite movement, his method and style in Chatterton reveal the importance of that connection: the vibrant colours and careful build-up of symbolic detail are typical Pre-Raphaelite concerns. The success of Chatterton was such that, when exhibited in Manchester the following year, it was protected from the jostling crowds by a policeman. It was bought by another artist, Augustus